Det har nu gått cirka 15 månader sedan vi aktivt började försöka bli gravida och drömmen om ett barn blev stor på riktigt. Jag har alltid haft en otrolig respekt för möjligheten att kunna bli gravid och jag har aldrig sett det som en självklarhet. Trots det måste jag erkänna att jag under dessa 15 månader byggt upp bilder i mitt huvud på när jag får berätta den glada nyheten för nära och kära, jag har räknat veckor från beräknad ägglossning och framåt.
Men det har inte blivit någon graviditet att berätta om, inte heller några veckor att räkna. Förutom dem som är mellan läkarbesöken på fertilitetsmottagningen.
Vi är ofrivilligt barnlösa - och den här bloggen är mitt sätt att bearbeta detta.
Kommentera